Om en iscensättning av Erik Beckmans dikt Trosförklaring Farstu 1, och om generaliseringars natur och användbarhet.

Spänningar

Författaren Erik Beckman var en vanlig Platonhatare som bodde i Köping. Han såg den grekiske filosofen som huvudansvarig för den idealiserande och förtryckande värdehirarki där “vita liljor och allehanda blomster” är överordnade den konkreta, grova och ounvikliga verklighet som Beckman hade som sin hemvist för sitt författarskap. I sin poesi ville Beckman skriva fram en estetisk och politisk värdebefriad jämlikhet och utsatte därför Platon för ständiga attacker speciellt inriktade på att skjuta i sank idén om att vissa nivåer av livet endast är möjliga att uppleva om en viss insikt, en viss bildning och förståelse har erövrats genom studier och reflektion. Tankarna kring Beckman och Platon kommer till mig vid läsningen av Protagoras- dialogen och jag tycker mig se att den dialektiska dynamik

Read full text (PDF)